vilken morgon.....

Okej.. man kan säga att min dag inte började speciellt bra alls.
Vaknade vid tio i fem i morse av att jag hade bitit bort en líten bit av en tand. Kunde inte somna om utan låg vaken till älskling kom hem klockan 06.15 från nattskiftet. Steg då upp och gav hundarna maten som älskling fixat, han höll på att fylla på pellets i förrådet. Sen tänkte jag att okej, jag går ut med dem så slipper han. Sagt och gjort.. Jag är lite tveksam till att gå ut med båda eftersom Busan tror att hon är draghund. Stark är hon som en oxe. Visst, hon fick ett psykryck och drog iväg med både mig och Exit så jag fick skrika åt henne så jag trodde att hela Stensätter skulle vakna. arg som ett bi blev jag. Sen gick vi in och ilskan blev till tårar. Fick kramas med Älskling och så blev det ganska bra. Sen gick han upp och lade sig. Klockan var då bara tio i sju. Jag skulle åka iväg till jobbet vid halv åtta. Ringde till Anna som jag skulle åka med och sade att jag skulle ta egen bil, då jag kommit på att jag ju skulle till mödravården klockan tre. Så kom jag på att jag ju kunde vila en stund innan jag for. Så jag gick upp och lade mig i sängen, ställde klockan på tjugo över sju. Klockan ringde. Jag slog av den. Telefonen ringde. Det var Anna från jobbet som undrade om jag mådde bra. Jodå sa jag käckt och blev informerad om att klockan nu var tjugo över åtta (började åtta...) Shit pommes frittes!!! Jag var iallafall på jobbet klockan nio och sålde igen den där timmen jag varit borta med råge. Så det gick ju bra iaf. Konstigt. Jag har upptäckt att dagar som jag känner mig som minst laddad inför en arbetsdag så går det som bäst. Mycket mycket märkligt...

Vi går i soffköpartankar, eller mest jag. Det brukar vara mest jag som går i inredningstankar hemma hos oss. Och det ska ni veta: Häromdagen blev jag smart igen!!!! Javisst! Jag kom på att vi ju helt enkelt kan köpa en vit soffa (mycket snyggt, mycket opraktiskt) s0m är billigare än en färgad soffa (Kanske av den opraktiska anledningen) och sedan färga överdraget till VILKEN FÄRG VI VILL!!!!! Hur smart kan man bli?? Jag har ju redan Schäslongen i serien Ektorp från ikea. Den är vit... Eller ja. Fläckvis iallafall. Och varför då inte köpa tresistsoffan till óch färga dem båda två. Det var skönt att komma med en smart idé sådär då man trodde att alla hjärnceller dött av nånting. Soffan ser ni längst ner. Jag har sådan himla lust att fixa där nere nu. Efter att vi tog beslutet om ett extra "vardagsrum". Sen så är det så att jag har kommit på att älskling har kommit på hur jag funkar. Efter att vi nu är inne på det sjunde året tillsammans så är jag nog inte så förvånad ändå, trots att jag kanske tror mig vara lite mer mystisk än vad jag egentligen är. Han sa idag att han fattar hur jag tänker. Exemplet handlade om soffan här ovanför. Min syster kommer på torsdag. Då ska jag hämta henne i Sundsvall. IKEA ligger i Sundsvall och där finns soffan. Jag är inte den som säger: På torsdag SKA du följa med och hämta soffan i Sundsvall, för jag vågar inte:

1. köra med släp åt alla håll och kanter


2. lyfta upp en soffa på släpet (Jag är ju faktist ganska gravid..)


3. Surra fast soffan på släpet (Jag vet att jag är slarvig och att den skulle ramla av efter halva vägen.)

Istället så gör jag på det här sättet. Jag talar med min syster i telefon och säger plötsligt: Älskling, syrran vill att vi ska hämta soffan på torsdag då vi ska hämta henne (och Chicko såklart) i Sundsvall. Svammel såklart, eftersom vi talade om nåt helt annat på telefon. Men det känns lättare då. Så att jag slipper fråga eller be honom följa med. Jag är skitfjantig, jag vet. Så säger han: Tror du inte att jag vet att det inte är hon som vill det, det är ju du. VAAA??? Jag såg nog ut som ett frågetecken en halv sekund innan jag fnissande insåg att jag är ganska genomskinlig. MEN JAG VILL JU INTE BE OM SAKER. Och inte beordra nån heller. Jag var bättre på det då jag var liten. Nu har jag blivit alldeles för mesig och diplomatisk. Som sagt, skitfjantigt.

Jag var ju hos barnmorskan idag. Bebisen låg nu med huvudet neråt (LIGG KVAR!) och hjärtslagen var ca. 140 slag per minut. Blodvärdet var högre på mig nu än förra gången. Järntabletterna hjälper visst. Nästa gång jag ska dit är den 10 april. Då är mamma här. Kanske vill hon följa med och lyssna på hjärtslagen. Vi får väl se.

Jag känner mig fortfarande cool i bilen. Det är bra. Inte bara nyhetens behag. Jag såg en kille i en Audi TT idag. han tyckte han var cool, men jag vet att jag var coolare.